Ubercool I say. SyFy channel är trötta på att göra serier bara en trekkie kan älska kanske?
Det är långt över tiden men bättre sent än lied senare. Recensionen av Skyrim har varit hängande över mig ett tag nu och det är inte förrens nu jag känner mig redo att avge domen.
Skyrim är nordernas rike och norderna ska föreställa Elder Scrolls vikingaras (eller vad man ska säg). Det börjar med att man hamnar mitt i mellan en batalj mellan de lokala populisterna och övermakten vilket slutar med att spelet börjar som alla andra Elder Scrolls, som en fånge. Denna gången fraktas man via häst-o-vagn till ens avrättning som dock lite sådär smidigt avbryts av en drakattack. I det efterföljand kaoset flyr man sin kos och är snart ett svärd för hyra i landet Skyrim. Vart resan tar en därefter är upp till en själv och även om det finns en “main” historia så kan man iprincip göra vad fanken man vill.
Min egen resa började med 5-ti-11 olika karaktärer där 2 står ut som huvudkaraktärerna. Min första gubbe var en svarthårig nord vid namn Blackthorne som skulle bli en grym krigare. Han blev dock en fruktansvärd mångsysslare så jag trättna till slut på honom. Han var mage, varulv, krigare, handelsman, bågskytt med mera. Nästa runda blev min nuvarande nisse som jag faktiskt inte minns vad han heter då jag spelat så länge med honom att jag glömt namnet. Vi kan kalla honom tjyuven utan namn. Eller som hans mor sa, Tjyven. En dwemer rouge med sinne för blod och dolkar.
Tjyven
Denne backstabber har för närvarande 100 i stealth vilket gör honom ganska intressant. Stealth höjer nämligen skadan vid en lyckad backstab och när man har 100 i det så blir man jävligt farlig. Det är dock roligt när man av någon anledning misslyckas med ett slag och blir upptäckt. Jag har nämligen bara runt 40 i enhandsvapen och ännu mindre i light armor så man blir ofta kadavermos rätt snabbt då. Särskilt om man precis nått level 10, 20 eller som nyligen 30. Det blir en häftig kontrast att var OP och sedan få smäll. När jag inte blir upptäckt kan jag ställa till med en del oreda, exempelvis så rensade jag en hel grotta infesterad med vanligtivs vansinnigt svåra vampyrer genom att sakta gå runt och avliva dom en och en.
Enough! Let us hear som whine!
Som sagt så är Skyrim förra årets fedelir men det är givetvis inte helt utan problem. Bortsett från spelförstörande buggar måste jag säga att det har verkligen inte fungerat att skippa klasserna. Jag förstår inte vilken gamer som tyckte att det var ett bra drag. Även om spelet försökte slå sig in på casualfagslirarnas marknad så måste ju Skyrim för dessa som säkert försöker inbilla sig att det är ett fightingspel verka tämligen oresponsivt i strid. Jag vet inte hur många gånger jag gnällt över detta men vi får hoppas att spelbranschen frångår den outhärdliga strävan av att ligga i mitten hela tiden. Andra problem är att man har en ganska homogen värld där allt känns nästan MMO generiskt. Res till en by och gör samma sak där en gång till, vilket är att hjälpa till med en del quest bla bla bla och sedan dra vidare. Spelet borde haft mer bearbetade sätt att angripa detta på. Varför inte skapa olika organisationer som håller på i hela Skyrim. Det som gjorde Skyrim gyllene för mig var questen man fick av tjuvgillet där många handlade om infiltrering av företagares villor och liknande. Här levde spelet upp till samma nivåer man minns från spel från förr. Det var aldrig perfekt rent spelmekaniskt men själva inramningen var excellent.
Tillsammans med avsaknaden av klasser blir dock merparten av spelande i Skyrim lite för blasé emellanåt. Och det är väldigt synd, för spelet hade faktiskt ännu större potential än vad det uppnådde. De vackra miljöerna, npcernas dagsmönster och annat gjorde vissa stunder i Skyrim oförglömliga. Tyvärr så känns det som att Morrowind fortfarande står obesegrat i jämförelse med detta lir trots sina vandrande räkor, villastor flugsvampar och i övrigt asfula karaktärer. För det spelet hade många fler av de stunder jag nämnde ovan, sådana där man verkligen medvetet njuter av ett spel där man ikläder sig whatever roll man har.
Elder Scrolls SKYRIM belönas med
8/10
poäng och utnämns till 2011′s bästa lir.
Jag har under en längre tid definierat mig som liberal, asynkron, rebell och sanningsägare eller “ägare” då det är svårare än man skulle kunna tro att sprida the word. Något som jag tror påverkat de flesta på ett personligt plan i Skandinavien är Breiviks dåd på Utöya. Tyvärr har det blivit en jävla cirkus kring rättegången och på torget i Oslo står folk och sjunger om regnbågsbarn. Kollektivet fyfan. Det är säkert understött av kaffe från Gevalia eller norsk motsvarighet. Jag tycker dådet var tråkigt och tragiskt men kommer undvika att ta upp giftet av de politiker som nu ska använda det för sina syften.
Däremot så har jag andra problem. Jag har fått en känsla av att vara lite vilsen i livet för tillfället. Det är svårt att hitta den där gemenskapen man behöver med tillvaron. Samvaron är inga problem, men tillvaron är det värre med. Det har hänt mycket detta år och jag känner inte jag hinner bearbeta det. Det är ständig förändring och jag börjar loosa mig själv. Kanske är det så det blir när man anpassar sig för mycket! Så jag tänkte jag ska skriva ett eget manifest, eller nej stryk det, jag har ännu inte googlat ordet så jag vet inte den exakta innebörden av ordet. Dock så ska jag försöka definiera mål och en egen väg som jag ska försöka följa framöver. Min senaste ideä är att försöka göra mig av med överflöd. Därav ska det slängas utav bara helfvete. En madrass, kaffe och en dator eller två 
. Målet är att skala av känslan av klödd och prylar. Kanske även avundsjuka mot de som har en massa skit med. För det har jag märkt senaste, man stör sig på folk som har saker som dom inte förtjänar. Så fuck it. Anywho andra saken är att jag funderar på att hitta lugnet, nogrannheten och skärpan för att bemästra den ängslighet och stress jag KONSTANT lever med. Funderingar går kring zenbuddhism. Sidda ner och glo rätt in i väggen. Lets do it.UUTöver det så tänkte jag skriva om min politiska väg då jag inser att politik intresserar mig mer än jag trodde, doh, inte konstigt med tanke på att jag skull bli journalist när jag var liten ända till man blev spelnarkoman. The truth is not out there, its right in your livingroom and in the shit you live by. Unt so weiter. Om jag postar skitet här får vi se, annars kan nån ärkeättling skriva ut mitt manifest åt er efter min död som kommer ske förr eller senare. Eller där mellan. Visstfan skulle inte använda det ored!
P.S
Havok är jävligt breea!
Its him.
Jag har alltid Ubuntu installerat på mina datorer för att stilla mina linux behov. Dock blir det aldrig att man använder dem eftersom det aldrig finns tid eller lust att starta om datorn. Jag läser ofta om virtuella maskiner i TechWorld och liknande men har inte pallat fixa det eftersom det verkar vara ett tveeggat svärd. Två operativssystem som ska dela samma dator samtidigt låter inget vidare. En av mina “bros” i skolan visade dock sin linux Mint installation via VirtualBox. Det var pwetty awesome så nu när min nya laptop havererat och krävt ominstallation så kickade jag idag in VirtualBox och gästoperativet. Valet hamnade på Fedora som ska vara en lite mer utvecklarvänlig plattform än Ubuntu, som följer konsumenttrenderna och därmed försöker krypa in i så små apparater som möjligt med ett helt handikappat GUI-framework. Det går att stänga av iofs, men nu är jag på utforskar humör. Nyfiken i en virtuell strut. Något som kan avsluta dagens joho nähä är att jag skrev detta inlägg samtidigt som jag uppdaterade Fedora på min VBox. Och det hängde sig! Multitasking över den virtuella gränsen verkar inte gillas.
- Tänkte förmedla en situations rapport angående lifvet.
För det här håller på att bli en fruktansvärt dålig gamingblogg och vik hädan italienska rörkrängare på svamp för nu tar en skitdålig personlig skitblogg vid istället. Jag lovar jag ska posta mer youtube videos i framtiden, det är det som är det nya svart i bluffosfären. På tal om svart så såg jag rött när Ericas cykel blev stulen. Den förgyllde vår tillvaro med cirkus 6 månaders närvaro och diverse fakturaavbetalningsprocedurer innan den blev stulen rakt ur vårt cykelställ här nedanför. Jag tänkte att jag inte skulle behöva bära upp den till lägenheten varje dag då det blifvit fint väder nu. 2 dagars uteparkering ensued innan den va väck. Life is good. En annan kul sak är att vårt öronbarn Gaga återigen har en åkomma, denna gången är det öroninflammation. Vi var och spolade hennes öron hos djurshamanerna. Eller rättare sagt Erica och svärmor för undertecknad var ockuperad(stryk det, ÄR ockuperad) av skolarbete. Bedövning krävdes då Gaga är lite av en vilding så hon var bra groggy när hon kom hem. Det är lite intressant när en hund tittar på en med knark i blick och ser ut o fundera på om den ska dö. I detta fall HON, då vi pratar om Gaga fortfarande. Icke förklarade husse och ser man på, nu mår hon bra/lever i allra högsta grad fortfarande.
Det fick Morpheus, eller Moffe, grannschäfer(iallafall nårra procent) erfara idag då han fick för sig att stoppa en pinne i munnen när Gags var i närheten. Det gav han strax därefter upp. Gaga delar inte med sig. Ever.
Katten som var en man mår också bra och är nu officiellt en Sam istället för en Belle. Fast jag har bestämt att HAN ska heta Sam Bell i fortsättningen. Valfritt om man säger hela eller tar del ett eller två. Sam har öronskabb i sin tur vilket är kul att göra rent och medicinera. Man tar och lindar in honom i en tjocktröja, sen sätter man ett knä på var sida om honom så han sitter hårt som fan i golvet därefter går kirurgin in. Sam blir lite upprörd och försöker slasha både husse och matte. I övrigt händer det inte mycket, jag har inget sommarjobb vilket kommer bli ett stort problem i sommar. Håll en soffa nära dig ledig för en skäggeda vagabond, släng inte rester osv osv.
Say my name bitch.
Skolan går lite sådär om vi säger så, takten är lite outrageous just nu även om det händer skojsiga saker. Bland else and ifs så kokar vi ihop ett program som ska mäta EKG data och sedan analysera denna data och producera en utvärdering. Troligtvis kommer programmet innehålla en bugg så alla som testar programmet får dödsbesked som resultat. Därefter får dom erhålla nöjet med att upptäcka for realz att vi bara skoja. Anywho. Covering FIRE!
Almost surely game of the year, is it not? Maybe not, men fucking jävla ascoolt ändån!!
